Amigos

Amigos

Amigos de Misiones

Asociación Amigos de Misiones/Misiones Vänner grundades av Sven Arne Flodell 1974. Verksamheten organiserar resor i de svenska utvandrarnas fotspår till Brasilien och Argentina samt stödjer svenskättlingar och skolverksamhet.

De starka invandrarkvinnorna

AmigosPosted by Sven Arne Flodell Sun, December 04, 2011 19:07

Ulla i Oberá; en solig andra söndag i advent, vi närmar oss sommarsolståndet på södra halvklotet. Hemma i Sverige är det också advent, med glöggfester och andra förberedelser inför de kommande helgerna. Många känner både stress och förväntan av det som måste hinnas med. Men idag kan vi förlita oss på teknisk utrustning och närhet till inköpen. Nedan finns en betraktelse över den tid då svenskar och andra emigrerade och bosatte sig på okänd mark. Männen röjde skog och stod i, men ändå var det nog tack vare kvinnorna som familjerna lyckades överleva med mat och annat i vardagen. Som det kanske även idag är för moderna invandrare.

Texten nedan är skriven av Chachi (Esther Elisa) Bertoldi de Andersson (född Andersson). Den har varit införd i maj/juni-upplagan 2011 av den lilla skriften Budkavlen, som regelbundet delas ut i församlingen och till dem som så önskar. Ulla har försökt överföra Chachis text till svenska:

" De starka invandrarkvinnorna

Jag är barnbarn till immigranter på både fars- och morssidan och nu har det gått 120 år sedan den första stora svenska emigrantvågen, vars slutdestination var osäker. Själva överfarten och emigrationen för dessa familjer organiserades förmodligen av männen, som var något äventyrliga och inte rådfrågade sina kvinnor om mycket. Vid denna tid hade kvinnorna inte så stor del i besluten och förväntades följa med sina män utan att veta det egentliga syftet med resan.

I min barndom fick jag alltid höra hur svåra dessa första invandrarår varit och fram genom livet har jag besökt dessa platser i Brasilien, dit de kom och bosatte sig. Emigranterna fick genomlida alla slags motgångar. Detta har fått mig, liksom andra ättlingar, att berätta om och uppskatta arbetet som dessa invandrarkvinnor utförde.

I allmänhet var det tystlåtna kvinnor, som hade ringa påverkan när det gällde beslutsfattande, mycket arbetsamma, som utförde alla slags sysslor, alltifrån hushållsarbete till tungt arbete på chacran. Men framför allt, och det är det mest fantastiska, var de mödrar, fruktsamma med sju, åtta upp till tretton barn. Man får inte glömma att det då saknades bekvämligheter och annan hjälp, och produkterna de konsumerade var deras egna. Och det inte minst viktiga, de försummade inte undervisningen för sina telningar.

Tack och lov, så gick de samman för att lösa problemen och övergav aldrig den sociala och kulturella sidan av livet. De var skickliga på sömnad och matlagning, och fick lära sig att utnyttja okända ingredienser.

De besökte varandra ofta, trots att avstånden till grannarna var stora; det fick dem att sluta sig samman och skapa kolonins första kvinnoförening. Enligt registren var de mycket företagsamma och välorganiserade. Delar av deras hantverk kunde försäljas för att tillfredsställa familjernas behov och om någon behövde hjälp. Det är också viktigt att komma ihåg att de, förutom att vara glada och positiva, aldrig övergav sin tro, vilken hjälpte dem att överleva alla svårigheter. Därför är det vid detta jubileum viktigt att be Gud välsigna dem och att ge oss alla kraft att efterfölja dem på bästa sätt.

Till dessa modiga kvinnor kan jag bara säga: TACK SÅ MYCKET! "

  • Comments(0)